Rådslagningens och de goda rådens värde
Överdriven självkänsla och självsmicker gör, att hjärtats harm alltid väcks mot var och en, som vågar att ifrågasätta ens metoder. Allt, som liknar rådslagning och goda råd, tas som intäkt för, att någon söker att stöta och såra. Tillåts denna anda att styra, leder det till allt möjligt ont. Då törs ingen säga till en, när man felar, eftersom en trofast bedömare ses som en fiende. Således utplånas den vänlighet, som borde råda ibland trossyskon på grund av den misstänksamma tolkning, som de gudfruktiga varningarna ges. För stor vikt läggs vid orden, inbillning överdriver saken och skapar främlingskap.