Ett bedrägligt verk
Det kommer att visa sig, att de falska budbärarna saknar aktning för ärlighet och rättskaffenhet. De kommer att bedra folket, och blanda sina felaktiga slutsatser med syster Whites Vittnesbörd, och utnyttja hennes namn, för att deras verk skall vinna i inflytande. De väljer sådant från Vittnesbörden, som de tror sig kunna vrida och vända på, för att stötta sina åsikter, och sätta in dem i falskhetens ram. Härigenom är det meningen, att deras vantolkningar skall vinna gillande och tas emot av folket. De misstyder och missbrukar det, som Gud har gett församlingen som varning, råd, tillrättavisning, tröst och uppmuntran till dem, som skall utgöra Guds församlings kvarleva. De, som tar emot Vittnesbörden som ett budskap från Gud, kommer att bli hjälpta och välsignade av deras undervisning; men de som bara tar till sig delar av dem, helt enkelt för att gynna någon av sina egna teorier och uppfattningar, för att försvara sig själva, när de sprider villfarelse, kommer inte att välsignas och erhålla gagn av det, som de lär sig. Att påstå, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, är att upprepa Satans påstående, som anklagar bröderna natt och dag inför Gud. Genom detta missbruk av (43) Vittnesbörden, försätts själar i rådvillhet, eftersom de inte skönjer Vittnesbördens förhållande till de felandes hållning; för Gud har tänkt Sig, att Vittnesbörden alltid skall ha sanningen som ram.