Främmande eld
När talaren på måfå slår omkring sig, allt efter som fantasin drar och sliter i honom, när han talar politik inför folk, blandar han den alldagliga elden med den heliga. Han vanärar Gud. Han har inte ett verkligt vittnesbörd från Gud om, att han talar sanningen. Han gör sina åhörare en fruktansvärd orätt. Han kan så frön, som kan sträcka sina rottrådar djupt ned, varpå de skjuter upp och bär sina giftiga frukter. Hur kommer det sig, att människor dristar sig till detta? Hur kan de töras främja tankar, när de inte med säkerhet vet, varifrån de kommer, och om de är sanna?