Kajfas var praktiskt taget ingen överstepräst. Han bar de prästerliga kläderna, men saknade ett verkligt och levande förhållande till Gud. Han var oomskuren i hjärtat. Genom att vara stolt och högdragen, bevisade han sin ovärdighet i, att någonsin ha burit översteprästens dräkt. Han saknade himmelens myndighet, för att inneha sin ställning. Han hade inte enda stråle ljus från Gud som vägledning i ämbetet, och om vad det gick ut på (The Review and Herald, den 12. juni, 1900).