Många bekännande kristna betraktar denna del av Kristi liv, som de skulle betrakta ett vanligt krig mellan två kungar, och som om den inte hade någon särskild betydelse för deras eget liv och karaktär. Därför har sättet, att föra krig på och den underbara seger, som vunnits, föga intresse för dem. Deras förnimmelseförmåga avtrubbas av Satans knep, så att de inte kan urskilja, att han som plågade Kristus i öknen, fast besluten att beröva Honom hans ostrafflighet som den Oändliges Son, skall vara deras motståndare till tidens ände. Även om han misslyckades med, att besegra Kristus, är hans makt inte försvagad över människan. Alla är personligen utsatta för de frestelser, som Kristus övervann, men styrka ges dem i den store segrarens allsmäktiga namn. Och alla måste övervinna för egen del. Många faller för precis samma frestelser, som Satan anföll Kristus med.