Då det stod klart, att Jesus verkligen hade avlägsnat Sig, riktades sällskapets uppmärksamhet mot Hans lärjungar, som hade stannat kvar. För första gången fick de tillfälle till, att erkänna att de trodde på Jesus från Nasaret som världens Frälsare. Johannes berättade, vad han hade hört och sett av Hans förkunnelse. Han berättade om de underbara yttringarna vid tiden för Jesu dop, genom profeten Johannes, i Jordanfloden; hur ljuset och härligheten från Himmelen hade sänkt sig över Honom i form av en duva, medan en röst från den molnfria skyn förkunnade, att Han var den Oändlige Faderns Son. Johannes återgav dessa fakta med övertygande klarhet och noggrannhet. Nyfikenheten hos alla närvarande var väckt, och många ängsliga, som väntade och längtade efter Messias, trodde att det verkligen var möjligt, att det här kunde vara Israels Utlovade.