Det mirakel, som Jesus hade utfört, då Han gav folkmassan mat, försåg Honom med en kraftfull figur, som kunde illustrera Hans verk på jorden. Han förklarade, att liksom timligt bröd ger kroppen hälsa och styrka, kommer tro på Kristus och lydnad mot Hans läror att ge andlig kraft åt själen och evigt liv. Men judarna, fast beslutna att misstolka Hans ord, inledde nu arga stridigheter och frågade: ”’Hur kan han ge oss sitt kött att äta?’” {Vers 52.} De låtsades, att förstå hans ord i samma bokstavliga mening, som Nikodemus gjorde, då han frågade: ”’Hur kan en människa födas när hon är gammal?” {Kapitel 3:4.} De förstod Jesu mening, men var ovilliga, att kännas vid den. De menade sig ha funnit ett gyllene tillfälle, att vända folket mot Honom, genom att framställa Hans ord för dem i ogynnsammaste dager. ”Jesus svarade: ’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.’” {Kapitel 6:53-58.}