Efter att ha fattat beslutet och nått den slutliga krisen, föll Han i ett döende tillstånd till jorden, från vilken Han delvis hade rest Sig. Var var nu Hans lärjungar, för att ömt lägga sina händer under huvudet på sin svimmande Mästare och badda den panna, som var med fördärvad, än andra människors? Frälsaren trampade ensam vinpressen, och av allt folket stod Honom ingen bi. Och ändå var Han inte ensam. Han hade sagt: ”Jag och Fadern är ett.’” {Johannesevangeliet 10:30.} Gud led med Sin Son. Människan kan inte förstå det offer, som gjordes av den oändlige Guden, då Han gav upp Sin Son till smälek, vånda och död. Detta är beviset på Faderns gränslösa kärlek till människan.