Då han kopplade Jesus Kristus till profetiorna, och talade i templet som han gjorde, rev prästen, synbarligen av rädsla, sönder sina kläder. För Stefanus var denna handling ett tecken på, att hans röst snart skulle tystas för alltid. Fastän han var mitt uppe i sin predikan, avbröt han den plötsligt, genom att avsluta sin historiska utläggning, och vända sig mot sina rasande domare och säga: ”Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat, ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den.’” {Verserna 51-53.}