Den hårdhet, som fångvaktaren hade behandlat apostlarna med, hade inte väckt deras agg, annars hade de låtit honom begå självmord. Men deras hjärtan var fyllda med Kristi kärlek, och de hyste inga onda tankar mot sina förföljare. Fångvaktaren lade ifrån sig svärdet, och bad om ljus. Han skyndade sig till den inre fångcellen, och föll ned framför Paulus och Silas, och bad om deras tillgivelse eller förlåtelse. Så bragte han dem fram till den öppna gården, och frågade dem: ”’Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?’” {Vers 30.}