Varför Kristus tillbakavisades
Vår Frälsare var världens ljus, men världen kände Honom inte. Han höll ständigt på med barmhärtighetsverk, kastade ljus på vägen för alla, men uppmanade ändå inte omgivningen att skåda Hans exempellösa dygd, Hans försakelse, självuppoffring och välvilja. Judarna beundrade inte ett sådant liv. De betraktade Hans religion som värdelös, eftersom det inte överensstämde med deras rättesnöre för fromhet. De drog slutsatsen, att Kristus inte var religiös till vare sig sinne eller karaktär; ty deras religion bestod i att skylta med tron, i offentlig bön, och att göra barmhärtighetsverk för syns skull. De omtalade sina goda gärningar, liksom de som hävdar helgelse. De önskar att alla skall förstå, att de är utan synd. Men hela Kristi liv var i direkt motsats till detta. Han sökte varken vinst eller ära. Hans underbara helandegärningar utfördes så tyst som möjligt, även om Han inte kunde hålla tillbaka entusiasmen från dem, som var mottagare av Hans stora välsignelser. Ödmjukhet och saktmod utmärkte Hans liv. Och det var på grund av Sin ringa ställning och Sitt anspråkslösa sätt – som stod i så bjärt kontrast till deras egen – som fariséerna vägrade att ta emot Honom.