Med känslor av ånger och skam, utropade kungen: "ni den högste Gudens tjänare, kom ut" (vers 26). Och de lydde, varvid de visade sig vara oskadda inför den väldiga skaran, ja, det luktade inte ens rök av deras kläder. Det här miraklet föranledde en anslående ändring i folkets sinne. Den stora bildstoden av guld, som ställts fram med sådan ståt, var bortglömd. Kungen utfärdade ett påbud om, att den som baktalade dessa mäns Gud, skulle avrättas, "För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han’" (vers 29).