Nya Testamentet har inte ändrat på Guds lag. Heligheten hos det fjärde budets vilodag står lika fast förankrad som Jehovas tron. Johannes skriver: "Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar {överträder lagen} har inte sett honom och känner honom inte" (Första Johannesbrevet 3:4-6). Vi är bemyndigade, att betrakta på samma sätt som den älskade lärjungen dem, som påstår sig förbli i Kristus, vara helgade, samtidigt som de lever i överträdelse av Guds lag. Han träffade på samma slags personer, som vi ställs inför. Han sade: "Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen" (verserna 7, 8). Här talar aposteln klarspråk, vilket han bedömde att ämnet krävde.