Vi bör akta oss för, att lättsinnigt behandla Guds nådiga åtgärder för vår frälsning. Det finns kristna, som säger: "Jag bryr mig ej om att bli frälst, såvida inte min maka och mina barn blir frälsta med mig." De tycker, att himmelen inte skulle bli en himmel för dem, om inte även deras kära är där. Men har de, som hyser denna känsla, rätt uppfattning om sitt eget förhållande till Gud, med tanke på Hans stora godhet och nåd mot dem? Har de glömt, att de, genom de starkaste band av kärlek och ära och trohet, är förenade med sin Skapare och Frälsare, för att tjäna Honom? Nådens inbjudningar ljuder till alla, och skall vi vända oss bort, därför att våra vänner förkastar Frälsarens kärleksfulla vädjanden? Själens återlösning är oskattbar. Kristus har betalat ett omätligt pris för vår frälsning, och ingen, som uppskattar värdet hos detta stora offer eller värdet av själen, borde förakta Guds erbjudna nåd, bara för att andra gör det. Att andra lämnar Hans rättvisa anspråk utan avseende, borde hos oss uppväcka större flit till, att själva ära Gud samt att leda alla, som vi kan påverka, till att ta emot Hans kärlek.