Jakob stannade tjugo år i Mesopotamien och arbetade för Laban, vilken ringaktade släktskapsbandet och sökte, att själv vinna all möjlig fördel av deras förbindelse. Han fordrade fjorton års arbete för sina två döttrar, och under den övriga delen av tiden blev Jakobs lön förändrad tio gånger; likväl var Jakob flitig och trogen i sin tjänst. De ord, som han talade till Laban under deras sista möte, skildrar livligt den outtröttliga omvårdnad han ägnat sin krävande herres ägodelar: "Under de tjugo år jag varit hos dig har dina tackor och getter aldrig fött i otid, och av baggarna i din hjord har jag inte ätit. Jag kom aldrig till dig med rivna djur, jag fick själv betala för dem. Du krävde ersättning av mig när något hade stulits, vare sig det skett på dagen eller på natten. Om dagen plågades jag av hetta, om natten av köld, och jag fick aldrig en blund i ögonen."