Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. Första Korintierbrevet 10:11-12. Satan känner väl till det mänskliga hjärtat. Han vet – ty han har med en demonisk sorgfällighet iakttagit förhållandet under tusentals år – vilka punkter lättast kan angripas i varje karaktär; och han har i varje mansålder bragt de starkaste män, Israels furstar, i fördärvet genom samma frestelser, som lyckades så väl vid Baal-Peor. Man finner i alla tidsåldrar kringströdda karaktärsvrak, som har strandat på den köttsliga njutningens klippor. Allt efter som vi nalkas tidens slut och Guds folk står på det himmelska Kanaans gränser, skall Satan fördubbla sina ansträngningar, liksom fordom, för att hindra det från, att gå in i det goda landet. Han lägger ut sina snaror för varje själ. Det är inte bara de okunniga och obildade, som behöver vara på sin vakt; utan han framställer sina frestelser för dem, som innehar de högsta platser, det heligaste ämbete; ty om han kan förmå dem att befläcka sina själar, kan han genom dem fördärva många. Och han brukar samma medel nu, som han gjorde för tre tusen år sedan. Han frestar människan till, att bryta det sjunde budet genom världslig vänskap, skönhetens behag, lystnad efter nöjen, bullrande glädje, festligheter eller genom vinbägaren.