Efter Simsons seger valde israeliterna honom till domare, och han regerade över Israel i tjugo år. Men en orätt handling leder till en annan. Simson hade överträtt Guds bud, genom att ta sig en hustru ibland filistéerna, och nu vågade han åter att gå till dem, som blivit hans dödsfiender, för att hänge sig åt tygellöshet. Förlitande sig på sin stora styrka, som hade injagat skräck hos filistéerna, gick han djärvt till Gaza och besökte en sköka, som bodde där. Stadens invånare fick höra, att han var där, och de var angelägna om, att hämnas på honom. Deras fiende var instängd inom murarna hos den stad, som av alla deras städer ägde de väldigaste fästningsverken, och de var säkra på sitt byte samt väntade endast på morgonen, för att göra sin seger fullständig. Simson stod upp vid midnattstiden. Hans samvete anklagade honom och han kände ånger, då han tänkte på att han hade brutit sitt nasirlöfte. Men trots hans synd hade Gud ännu inte undandragit honom Sin nåd. Hans oerhörda styrka blev åter medel till hans räddning. Han gick till stadsporten samt ryckte loss den och bar den – tillika med dess poster och bommen – upp på toppen av ett berg vid vägen till Hebron.