Israels och filistéernas härskaror drabbade samman i en häftig strid på Sunems slätt och berget Gilboas sluttningar. Fastän allt hopp hade slocknat i Sauls hjärta till följd av den förskräckliga scenen i grottan i Endor, kämpade han likväl för sin tron och sitt rike med en tapperhet, som gränsade till förtvivlan. Men det var fruktlöst. "Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa." {Svenska Folk-Bibeln 98.} Kungens tre tappra söner dödades vid hans sida. Skyttarna ansatte Saul hårt. Han hade sett, hur hans krigare föll omkring honom och hur hans egna söner blev nedgjorda. Han själv var sårad och kunde varken fäkta eller fly. Enär det var omöjligt att fly, beslöt han att ej falla i filistéernas händer levande, och han sade därför till sin vapendragare: "'Dra ditt svärd och stöt ner mig". Då mannen vägrade, att höja sin hand mot Herrens smorde, dödade Saul sig själv genom att kasta sig på sitt svärd.