Herren sände så pest över deras boskap, och samtidigt beskyddade Han hebréernas boskap, varav ingen dog. Därnäst kom böldplågan över människor och djur, något som trollkarlarna inte kunde skydda sig själva emot. Sedan sände Herren hagelplågan blandad med eld ned över Egypten, med flammande blixtar och åskans dån. Tidpunkten för varje plåga angavs, innan den inträffade, så att det inte kunde sägas, att den var en tillfällighet. Herren demonstrerade för egyptierna, att hela jorden stod under hebréernas Guds kommando – att åska, hagel och storm lydde Hans röst. Farao, den stolte kung, som en gång hade frågat: ”’Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel?”, ödmjukade sig och sade: ”’Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt.” Han bad Mose, att vara medlare inför Gud, för att den fruktansvärda åskan och blixtrandet skulle upphöra.