Från och med då blev lärjungarnas språk rent, enkelt och riktigt i ord och tonfall, oavsett om de talade sitt eget språk eller ett främmande tungomål. Dessa ödmjuka män, som aldrig gått i profetskolorna, frambragte sanningarna så upphöjt och rent, att åhörarna häpnade. De kunde inte personligt gå ut till jordens yttersta gränser; men vid högtiden förekom det personer från alla delar av världen, och de tog emot sanningen samt förde den med sig till sina respektive hem, varefter de offentliggjorde den ibland sitt folk, och vann själar till Kristus. |