”Ett annat slags bevis som starkt påverkade mig”, sade han, ”var Bibelns kronologi ... jag fann att förutsagda händelser, som hade fullbordats i det förflutna, ofta inträffade inom den angivna tiden. Detta stämde beträffande de 120 åren före floden (1 Mos 6:3), de sju dagarna som föregick den, och att det skulle regna under fyrtio dagar (7:4), de 400 år under vilka Abrahams efterkommande skulle vara förtryckta (1 Mos 15:13), de tre dagar som nämns i de drömmar som hovmästaren och bagaren hade (1 Mos 40:12-20), de sju åren i Faraos dröm (1 Mos 41:28-54), de fyrtio åren i öknen (4 Mos 14:34), de tre och ett halvt åren av hungersnöd (1 Kon 17:1) [se Luk 4:25], ... de sjuttio årens fångenskap (Jer 25:11), Nebukadnessars sju tider (Dan 4:13-16), och de sju veckorna och sextiotvå veckorna och en vecka, som tillsammans utgör sjuttio veckor, som var bestämda för judarna (Dan 9:24-27). För alla dessa händelser hade tiden angetts. De var alla en gång endast profetior. Men de uppfylldes såsom förutsagt.” (Bliss, sid 74, 75).