Genomfört tronskifte
Under femhundratalet blev påvemakten fullt etablerad. Dess huvudsäte blev kejsarstaden (Rom). Den romerske biskopen förklarades vara hela kyrkans överhuvud. Hedendomen hade gett plats för påvedömet. ”Draken” hade gett vilddjuret ”sin makt och sin tron och stor myndighet”. (Upp 13:2). (Se ”Tillägg”). Och nu började de 1260 åren av påvligt förtryck som hade förutsagts i Daniels boks och Uppenbarelsebokens profetior. (Dan 7:25, Upp 13:5-7). De kristna blev tvungna att välja. Antingen måste de ge upp sin trohet och följa de påvliga ceremonierna i sin gudstjänst eller omkomma i fängelsehålor, lida döden på sträckbänken, bålet eller i galgen. Här gick Jesu ord i uppfyllelse: ”Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.” (Luk 21:16, 17). Förföljelsen bröt lös över de trogna med större raseri än någon gång tidigare ochvärlden blev ett enda stort slagfält. Under många hundra år tog Kristi församling sin tillflykt till isolerade och okända platser. Profeten säger: ”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.” (Upp 12:6).