Författaren till dessa förfalskningar är inte känd. Det är möjligt att de emanerar från det nya aggressiva kyrkopartiet som bildades i Reims, Frankrike, på 800-talet. Man är överens om att biskop Hinkmar av Reims använde dessa dekretaler då han avsatte Rothad av Soissons som förde dekretalerna till Rom år 864 och överlämnade dem till påven Nicolaus I. Bland dem som ifrågasatte deras äkthet var Nicholaus av Cues (1401-1464), Charles Dumoulin (1500-1566) och George Cassender (1513-1564). Det oemotsägliga beviset för förfalskningen framlades av David Blondel 1628.