Ett intresse för de sanningar han lärde hade redan blifvit väckt, och en stor mängd af folket samlades för att höra på hans predikningar. Mänga, som för länge sedan hade upphört med att bevista gudstjensten, blefvo hans åhörare. Han begynte sin tjenst med att läsa och förklara den inspirerade berättelsen om Kristi lif, underverk, lära och död. Här, såväl som i Einsiedeln, framstälde han Guds ord såsom den enda ofelbara auktoriteten och Kristi död såsom det enda fullkomliga offret. "Jag önskar," sade han" att föra eder till Kristus; ty han är frälsningens sanna källa." Folk af alla klasser trängde sig omkring predikanten från statsmän och lärde till handtverkare och bönder. De lysnade till hans ord med djupt intresse. Han framhöll icke blott anbudet om fri fräsning, utan predikade äfven oförskräckt emot den synd och det förderf, som existerade på den tiden. Många återvände från domkyrkan prisande Gud. "Denne man," sade de "predikar sanningen. Han skall blifva vår Moses och skall föra oss ut ur detta egyptiska mörker.