Då det första Sabbatsmötet kom, kände jag, att jag måste vara på lägerplatsen, för att möta den gudomlige Helaren där. På eftermiddagen låg jag i en schäslong i det stora tältet, medan äldstebroder Waggoner talade till folket, varvid han framställde de tecken, som visar Guds dags närhet. Efter hans predikan bestämde jag mig för, att stå upp på fötterna, i hopp om, att i fall jag vågade allt i min kraft i tro, skulle Gud göra det möjligt för mig, att säga några få ord till folket. Då jag inledde mitt tal, kom Guds kraft över mig, och jag fick genast tillbaka min styrka.