Det borde räknas som en förmån för medlemmarna i varje familj att, närhelst de har möjlighet, hjälpa sina egna släktingar. När detta inte är möjligt övergår ansvaret till församlingen, som borde ta emot uppgiften både som en förmån och en skyldighet. Alla som har Kristi sinnelag kommer att visa öm hänsyn mot de svaga och gamla.