Då Kristi efterföljare utsattes för prövningar och förföljelser, var det blott de personer, som var villiga att offra allt för sanningens skull, som ville vara Hans lärjungar. Menigheten var därför förhållandevis ren, så länge som förföljelsen pågick. Då den upphörde, godkändes nyomvända, som inte var så uppriktiga och gudhängivna, och nu kunde Satan vinna fotfäste. Men det föreligger ingen överenskommelse mellan ljusets furste och mörkrets furste, och det kan heller inte förekomma någon överenskommelse mellan deras efterföljare. Då de kristna gick med på att sluta förbund med människor, som bara var delvis omvända från hedendomen, beträdde de en stig, som förde längre och längre bort från sanningen. Satan jublade över, att det lyckats honom att bedra så många av Kristi efterföljare. Nu utövade han påtryckning mot dem och eggade dem till, att förfölja de återstående, som fortsatt var trogna Gud. Det fanns inga, som bättre förstod att motarbeta den sanna, kristna tron, än de personer, som en gång hade varit dess försvarare. Dessa avfallna kristna förenade sig nu med sina hedniska meningsfränder och riktade sina vapen mot de viktigaste delarna hos Kristi lära.