Paulus framhöll får de troende i Korint det forna Israels upplevelser – de välsignelser som belönade deras lydnad och de straffdomar som följde på deras överträdelser. Han påminde dem om hur Gud genom tecken och under hade fört dem ut ur Egypten under skydd av molnstoden om dagen och eldstoden om natten. Så färdades de tryggt genom Röda Havet medan egyptierna som försökte komma genom havet på samma sätt, allesammans dränktes. Genom dessa underverk hade Gud erkänt Israel som sin församling. De "åto alla samma andliga mat, och alla drucko de samma andliga dryck – de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus." Under hela sin ökenvandring var Kristus israeliternas ledare. Den slagna klippan var en symbol på Kristus, som skulle bli slagen får människornas överträdelser, för att frälsningen skulle komma alla till del.