Människorna måste åter uträtta den handling, som det är möjligt för dem att göra. Likkläderna, som bära märke av förruttnelsen, avlägsnas, och Lasarus står inför dem, inte såsom en, vilken är avmagrad av sjukdom eller med svaga, bräckliga lemmar, utan som en man i livets bästa ålder och i sin ädla mandoms styrka. Hans ögon stråla av förstånd och kärlek till Frälsaren. Han nedböjer sig inför Jesu fötter och ärar honom. Stum förvåning intager alla de närvarande; men därefter följer ett obeskrivligt uppträde, fullt av fröjd och tacksägelse. Systrarna erhålla sin broder tillbaka igen till livets såsom en Guds gåva, och med glädjetårar och avbrutna ord framföra de sitt lov och pris till Frälsaren: Men medan brodern och systrarna och vännerna glädja sig över att åter vara förenade, drager Jesus sig utan från detta rörande skådespel, och då de se sig om efter Livgivaren, kan han ingenstädes återfinnes.