Den följande morgonen församlades det judiska rådet för att bestämma, vad de skulle göra med Jesus. Hans märkvärdig inkräktning av templet var så fräckt och utomordentligt besynnerligt inför deras ögon, att de framställde nödvändigheten av att avfordra honom räkenskap för hans övermodiga uppförande, i det han blandade sig i saker, som tillhörde dem, vilka hade blivit tillsatta att vaka över folket. För tre år sedan hade de uppfordrat honom att giva dem tecken på, att han var Messias; och sedan den tiden hade han gjort många mäktiga gärningar bland dem. Han hade botat de sjuke, bespisat många tusenden, gått på de brusande vågorna och stillat de oroliga havet. Han hade upprepade gångar läst deras hjärtans hemliga tankar likasom en öppen bok. Han hade utdrivit djävlar, uppväckt de döde till liv; men de nekade likväl att erkänna, att allt detta var bevis på, att han var Messias.