”Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer,
och de år då du skall säga:
´De ger mig ingen glädje`:
ja, innan de förmörkas,
solen och ljuset,
månen och stjärnorna,
och innan molnen vänder åter efter regnet;
då väktarna i huset darrar
och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala,
eftersom de har blivit så få,
och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
då båda dörrarna mot gatan stängs till.
och ljudet från kvarnen försvagas;
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten;
då man är rädd för var backe
och vägen är full av skräck;
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen blir utan kraft;
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan;
innan silvertråden brister
och den gyllene skålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
då stoftet vänder åter
till den jord det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud,
som gav den.”
Pred. 12:1-7