Den rådande oviljan mellan judar och samariter avtog, och det gick ej längre att säga, att de inte hade något med varandra att göra. Filippus lämnade Jerusalem, och förkunnade en uppstånden Återlösare i Samarien. Många trodde, och tog emot det kristna dopet. Filippus’ förkunnelse utmärktes av stor framgång, och så många blev fogade till Kristi fålla, att han till sist sände bud till Jerusalem om hjälp. Som svar på denna bön, sände församlingen Petrus och Johannes, för att biträda honom, som arbetade i Samarien med förunderligt utfall. De såg nu innebörden av Kristi ord, då Han sade: ”skall ni . . . bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.’” {Apostlagärningarna 1:8.}