Att strunta i ljuset. Jag hade hoppats, att kunna träffa Dig [Laura] och tala med Dig. Jag är rädd för, att Du har struntat i det ljus, som det har behagat Herren att ge Dig genom mig. Jag vet, att Herren hyser ömsint, medkännande kärlek gentemot Dig, och jag hoppas, att frestelsen inte kommer att få Dig till, att skilja själen från Gud. Det är många förvirrade rådgivare, som inte går Guds ärenden; därför ökar alla deras ord (58) bara personens redan stora svårighet.