Till Sina representanter ibland människorna valde Kristus ej änglar, som aldrig fallit i synd, utan mänskliga varelser med samma böjelser som de, vilka de sökte att rädda. Kristus iklädde Sig mänsklig natur, för att kunna nå människan. Det gudomliga måste förena sig med det mänskliga, ty det fordras både gudomlighet och mänsklighet, för att bringa världen frälsning. Det gudomliga behövde det mänskliga, för att det mänskliga skulle bli en föreningslänk mellan Gud och människan. På samma sätt måste det förhålla sig med Kristi tjänare och sändebud. Människan behöver en kraft utanför och över sig själv, som återställer gudslikheten hos henne och sätter henne i stånd till, att utföra ett verk för Gud. Men detta gör inte den mänskliga förmågan värdelös. Det mänskliga lägger beslag på gudomlig kraft, Kristus dväljs eller bor i hjärtat eller sinnet genom tron, och i samarbete med det gudomliga blir människans förmåga dugliggjord för det goda.