Unga predikanter och män som en gång varit pastorer, som har varit grova och råa i sitt sätt och som har använt uttryck i sin konversation som inte var helt anständiga och rena, är inte lämpliga att engagera sig i detta arbete förrän de ger bevis på en fullständig förändring. Ett illa valt ord kan göra mer skada än det goda som kan åstadkommas av en hel mötesserie som de håller. De låter sanningens standard, som alltid borde upphöjas, bli neddragen i smutsen inför församlingen. De som blir omvända genom dem når oftast inte upp till en högre standard än den som visats för dem av pastorerna. Män som står mellan de levande och de döda borde bete sig exakt rätt. Pastorn borde inte vara ouppmärksam för ett ögonblick. Han arbetar för att lyfta andra genom att föra dem upp på sanningens grundval. Låt honom visa andra att sanningen har gjort något för honom. Han borde inse det dåliga i dessa vårdslösa, råa och vulgära uttryck och han borde lägga bort och förakta (446) allt av det slaget. Om han inte gör det kommer hans nyomvända att ta efter honom. Och när trogna pastorer senare kommer efter för att arbeta med dessa nyomvända för att rätta till deras fel, kommer de att ursäkta sig själva genom att hänvisa till pastorn. Om ni fördömer hans tillvägagångssätt, kommer de att vända sig till er och fråga: Varför stödjer ni och ger inflytande till män genom att skicka ut dem att predika för syndare, när de själva är syndare?