(16) Brodern erkände, som en kristen, sina fel och verkade försonad med den saken. Det var uppenbart att många saker hade uppförstorats och missuppfattats sedan mötet på sabbatens eftermiddag. Därför föreslogs det att det skrivna vittnesbördet skulle läsas upp. När det var gjort, frågade den syster som hade blivit tillrättavisad av det: ”Var det vad du sade i går?” Jag svarade att det var det. Hon verkade förvånad och helt förlikad med det skrivna vittnesbördet. Jag gav henne detta, utan att spara någon kopia. Det var fel gjort av mig, men jag kände en sådan ömhet för henne och hennes man och hyste så innerliga önskningar och förhoppningar om deras framgång, att jag vid det här tillfället bröt mot en fastställd vana.