En stor skuld vilar på dig och dina föräldrar, som har fyllt dig med stolthet och dumhet. De har sympatiserat med dig när du kritiserades och har låtit dig förstå att de ansåg det vara obefogat. Du, syster O, har betraktat dig själv som vacker. Dina föräldrar har smickrat dig. Du har sökt vänskap med icke-troende. Bortsett från din bekännelse har dina handlingar varit ofördelaktiga för en klok och ärbar flicka. Men när man tar med i beräkningen, att du bekänner dig vara efterföljare till den saktmodige och anspråkslöse Jesus, har du vanärat din bekännelse. O, min syster, tror du att dessa expediter inte kunde se genom den glans du sprider omkring dig? Trodde du, att de var så betagna av ditt vackra ansikte, att de inte kunde se under ytan och avläsa din verkliga, ytliga karaktär? När du satte lånade (181) smycken från syster R:s varuhus på ditt huvud och sedan visade dig, som om du befann dig på en utställning framför dessa expediter, tror du då att detta inte märktes? Glömde du att Guds änglar var i närheten och att deras rena ögon läste ditt hjärtas tankar, syften och avsikter lade märke till varje handling och skaffade sig vetskap om varje handling och skrev ned din verkliga, fåfängliga karaktär. Även om du var upptagen av ditt lilla samtal med expediten som du var fascinerad av, eftersom han smickrade din fåfänga, kunde du ha stått framför spegeln och sett gesterna och viskningarna mellan dem som lade märke till dig och log därför att du gav den en sådan löjlig show. Du satte en fläck på sanningens sak. Om du obemärkt hade gått in i det varuhuset en kort stund efter att du hade gått ut och hört samtalen sedan du hade blivit stående så länge som anständigheten tillät, skulle du ha fått vara med om något som du aldrig tidigare har varit med om. Du skulle ha blivit sårad och förödmjukad genom att få veta hur du uppfattades även av fåfänga expediter. Just han som smickrade dig för ditt ansikte skrattade med då hans kollegor skrattade och skämtade åt ditt fåfänga uppförande.