Om dessa bara hade vetat. att Kristi tjänst i den himmelska helgedomen skulle avslutas så snabbt, hur annorlunda skulle de då inte ha uppfört sig och hur allvarligt skulle de inte ha vakat! Mästaren, som förutser allt detta, ger dem varningar i god tid, med befallning om att vaka. Han redogör tydligt för Sin plötsliga återkomst. Han mäter inte tiden, för att vi skall försumma att omedelbart förbereda oss och i vår maklighet se framåt mot den tidpunkt, då vi tror att Han skall komma och skjuta upp vår förberedelse till dess. ”Vaka därför! Ni vet inte ...” (Mark. 13:35) Ändå misslyckas denna förutsagda ovisshet och plötslighet (192) till sist med att väcka oss från slöhet till allvarlig vaksamhet och att sporra oss till vaksamhet för vår väntade Mästare. De, som inte befinns väntande och vakande är helt överraskade i sin brist på trohet. Mästaren kommer och i stället för att ögonblickligen öppna för Honom, är de instängda i världslig slummer och går till sist förlorade.