När du hade vunnit seger och ljus på nytt lyste över dig, kunde du inte finna ord för att uttrycka din uppriktiga tacksamhet till din himmelske Fader. Du tänkte då att du aldrig mer skulle tvivla på Hans kärlek eller misströsta om Hans omsorg. Du sökte inte för maklighetens skull. Du ansåg inte hårt arbete vara någon börda, om bara vägen skulle öppnas för dig så att du kunde ta hand om dina barn och beskydda dem från den orättfärdighet som råder i världen i vår tid. Det var ditt hjärtas börda, att få se dem vända sig till Herren. Du bad enträget till Gud för dina barn med starka rop och med tårar. Du hyste en så stark. önskan om deras omvändelse. Ibland ville ditt hjärta förtvivla och bli orkeslöst och du ville frukta att dina böner inte skulle bli hörda. Då ville du på nytt helga dina barn till Gud och ditt längtande hjärta ville på nytt lägga dem på altaret.