Många som skulle kunna vara nyttiga människor gör slut på sina vitala krafter och förstör sina lungor och rostorgan genom sitt sätt att tala. En del predikanter har lagt sig till med en vana att snabbt rabbla upp det som de vill säga, som om de skulle upprepa en läxa och skyndade igenom den så fort som möjligt. Det är inte det bästa sättet att tala på. Genom att visa rätt omsorg kan en predikant själv lära sig att tala tydligt och uttrycksfullt i stället för att pressa ihop en massa ord utan att ta sig tid till att andas. Han bör tala (616) sansat, så att tankarna kan fästa sig hos människor när han predikar. Men när han stressar igenom innehållet så fort, kan människor inte få punkterna in i sina tankar. De får inte tid att smälta det intryck som är så viktigt för dem att få. Det finns inte heller tid för sanningen att påverka dem så som den annars skulle göra.