Ungdomar har förmågor, som med lämplig fostran skulle kvalificera dem för nästan vilken ansvarsställning som helst. Om de hade gjort det till sitt mål att få en utbildning, och öva och utveckla de förmågor som Gud gett dem, för att bli användbara och till välsignelse för andra, skulle deras sinnen inte vara snedvridna och uppfyllda av dåliga principer. De skulle visa tankens djup och principfasthet, och skulle utöva inflytande och inge respekt. De skulle kunna ha ett upplyftande inflytande på andra, vilket skulle leda människor att se och erkänna kraften i ett intelligent kristet liv. De som har större omsorg med att pryda sig för att bli sedda, än med att utbilda sinnet och uppöva sina krafter för att få den största användbarhet i att kunna förhärliga Gud, förstår inte sitt ansvar inför Gud. De kommer alltid att ha lätt för att vara ytliga i allt de företar sig och kommer att minska sin användbarhet och fördärva sitt intellekt.