De klokaste människorna kan lära sig nyttiga saker av hur de minsta skapade varelserna på jorden arbetar. Det flitiga biet ger intelligenta människor ett föredöme, som de gör väl i att efterlikna. Dessa insekter håller en fullständig ordning och någon sysslolöshet tillåts inte i bikupan. De utför sina bestämda uppgifter med en intelligens och aktivitet, som överstiger vår fattningsförmåga. Myrorna som vi tycker bara är ett skadedjur som vi skall trampa på, är i många avseenden överlägsen oss människor, eftersom vi människor inte utnyttjar Guds gåvor lika klokt. Den vise mannen leder vår uppmärksamhet till de små tingen på jorden: ”Gå bort till myran, du late, se hur hon gör och bli vis. Hon har ingen furste över sig, ingen tillsynsman eller herre.Hon bereder om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.” (456). ”Myrorna är inget starkt släkte, men de samlar sin föda om sommaren.” (Ordspr. 6:6- 8; 30:25) Dessa små lärare undervisar oss om trofasthet. Om vi med samma flit utvecklade de förmågor, som en allvetande Skapare har gett oss, hur mycket större möjligheter skulle vi då inte få, som vi kunde använda i Guds tjänst. Guds öga vilar på den minsta av Hans skapade varelser. Iakttar Han då inte människan, som har skapats till Hans avbild? Kräver Han inte något motsvarande tillbaka för alla de fördelar, som Han har gett? Ordning borde skapas inom förlagsverksamheten. De som arbetar på dessa institutioner skulle ha högt uppsatta mål och en djup och rik erfarenhet av kunskap om Guds vilja. De skulle alltid stå på rätt sida och utöva ett frälsande inflytande. Varje själ som nämner Kristi namn skulle göra mesta möjliga av de privilegier de åtnjuter och troget utföra de plikter som tilldelats dem, utan att knota eller klaga. Varje persons konversation skulle ha en upphöjd karaktär, med avsikt att leda andras sinnen in på rätt kanal. Det lilla som nämns om gudomlig godhet och Guds kärlek visar en tydlig otacksamhet och att Kristus inte bor i deras hjärtan.