Ansikte mot ansikte med detta stora ansvar uppstår den frågan: »Hvem är skicklig härtill?» Arbetarens hjärta gripes nästan av modlöshet, när han betraktar de många och svåra plikter, som hvila på honom, men Kristi ord stärka själen med det tröstefulla löftet: »Se, jag är med eder alla dagar intill världens ände.» De svårigheter och faror, som hota själarnas säkerhet, borde göra predikanten försiktig och varsam i sitt handligssätt mot dem; han borde vaka över dem såsom en, den där skall avlägga räkenskap. Han borde på ett förståndigt sätt begagna sitt inflytande till att vinna själar för Kristus och att inprägla sanningen på forskande sinnen. Han borde draga försorg om, att icke världen genom sin bedrägliga tilldragningskraft må avlägsna dem från Gud och förhärda deras hjärtan mot hans nåds inflytande. Predikanten skall icke på ett befallande sätt härska över den honom anförtrodda hjorden, utan han skall vara dess förebild och visa den vägen till himmelen. Följande Kristi exempel, bör han inför Gud frambära förböner för det folk han har i sin vård, till dess han ser, att hans böner äro besvarade. Jesus visade människorna mänskligt och gudomligt deltagande, och han är i alla ting vår förebild. Gud är vår Fader och härskare och den kristliga predikanten är hans Sons representant på jorden. De grundsatser, som gälla i himmelen, skulle också gälla på jorden; samma kärlek, som besjälar änglarna, samma renhet och helighet, som härskar i himmelen, skulle så vidt som möjligt framträda även på jorden. Gud håller predikanten ansvarig för den av honom utövade makten, och han gillar icke, att hans tjänare vänder denna makt i härsklystnad över den hjord, som blivit anförtrodd åt hans omvårdnad. Gud har givit sina tjänare dyrbar kunskap i sin sanning, och han önskar, att de må bliva innerligare förbundna med Kristus och i deltagande närma sig sina bröder för att kunna göra dem allt det goda, som står i deras makt. Världens Återlösare såg icke på sitt eget bästa, utan gick omkring och gjorde gott. Han förband sig på det närmaste med Fadern, på det att deras förenade kraft måtte värka på människornas själar till räddning från evigt fördärv. Hans tjänare, som vänta att vara framgångsrika i sitt arbete, borde på samma sätt vårda det andliga livet.