Dessa ord innebär mer än kroppslig renhet. Jesus talar fortfarande om den högre rening som symboliseras av den fysiska reningen. Den som kom från badet var ren, men fötterna, som var klädda i sandaler, blev snart dammiga och behövde åter tvättas. Petrus och hans medbröder hade blivit renade i den stora källan som hade öppnats för synd och orenhet. Jesus erkände dem som sina. Men frestelsen hade förlett dem till det onda och de behövde alltjämt hans renande nåd. Då Jesus band linneduken om sig för att tvätta dammet av deras fötter, ville han just genom denna handling avlägsna splittringen, avundsjukan och stoltheten från deras sinnen. Detta var mycket viktigare än att tvätta deras dammiga fötter. Med den anda som behärskade dem då, var inte en enda av dem beredd att ingå i gemenskap med Jesus. Inte förrän de hade kommit in i ett läge då de behärskades av ödmjukhet och kärlek, var de beredda att ta del i påskmåltiden eller i den minnesgudstjänst som Jesus stod i begrepp att instifta. Deras sinnen måste renas. Stolthet och själviskhet skapar spänning och ovilja, men allt detta utplånade Jesus, då han hällde vatten över deras fötter. Deras känslor förändrades. När Jesus nu såg på dem kunde han säga: "Ni är rena." Nu rådde enighet och inbördes kärlek. De hade blivit ödmjuka och läraktiga. Med undantag av Judas var de allesammans villiga att avstå den högsta platsen till någon av de andra. Nu kunde de med stillhet i sina sinnen ta emot Jesu ord.