Kamp mot mörkrets makter
En kort stund tidigare hade Jesus stått som en mäktig ceder som trotsade den storm av motstånd som lät sitt raseri gå ut över honom. Hårdnackade viljor och sinnen som var fulla av hat och list, hade förgäves sökt förvirra och övervinna honom. Han framstod i gudomligt Majestät som Guds Son. Nu var han lik ett grässtrå som piskades och böjdes av den vreda stormen. Som en erövrare hade han närmat sig fullbordandet av sitt uppdrag. För varje steg hade han vunnit seger över mörkrets makter. Lik en som redan var förhärligad, hade han hävdat sin enhet med Gud. Med fast och säker röst hade han låtit sina lovsånger ljuda. Han hade talat uppmuntrande och medkännande till sina apostlar. Nu var stunden inne för mörkrets makter. Nu ljöd hans röst i den stilla kvällsluften inte längre triumferande utan fylld av mänsklig ångest. Frälsarens ord bars fram till de sömniga apostlarna: "Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja."