"Den frikostiga andan är himlens anda. Kristi självuppoffrande kärlek uppenbaras på korset. För att människan skulle kunna bli frälst gav han (Kristus) allt han hade, och sedan gav han sig själv. Kristi kors vädjar till godheten hos varje efterföljare till den välsignade Frälsaren. Den princip som där belyses är att ge, ge. Denna princip, som visar sig i verklig godhet och goda gärningar, är den sanna frukten av det kristna livet. Principen hos världsligt sinnade personer är att få, få, och på så sätt förväntar de sig att bli lyckliga. Men när detta förverkligas i olika sammanhang blir frukten nederlag och död." (CS, s 14).