Det är Gud, som håller själarnas öde i sin hand. Han kommer icke alltid att låta sig bespottas, han tål icke ett beständigt gäckande. Hans domar kunna redan nu ses på jorden. Häftiga och förskräckliga stormar föra med sig ödeläggelse och död: Den förtärande elden lägger såväl den stora skogen" som de tätt bebyggda städerna i aska. Stormar och skeppsbrott vänta dem, som resa på havet. Plötsliga olyckor hota dem, som resa till lands. Orkaner,jordbävningar, svärd och hungersnöd följa hastigt på varandra. Ändo äro människornas hjärtan förhärdade. De akta icke på Guds varnande röst. De söka sig icke till honom, som allena är en tillflyktort under den hotande stormen. Många som äro satta på Sions murar för att med örnögon speja efter den kommande faran och upplyfta sin röst till varning, ha själva somnat in. De, som i denna farans stund skulle vara verksamma och vaksamma, försumma sin plikt och draga själers blod över sig.