Då Kristus kämpade med aptitens frestelse, befann Han Sig inte i det sköna Eden, såsom Adam gjorde, med Guds ljus och kärlek tecknade på allting, som blicken vilade på; nej, Han var i en steril, tom ödemark, omgiven av vilddjur. Hela omgivningen var motbjudande. Under dessa omständigheter fastade Han i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och ”Under de dagarna åt han ingenting”. {Lukasevangeliet 4:2.} Han hade blivit utmärglad av den långa fastan, och kände av hungern intensivt. Förvisso var Hans gestalt mer förvrängd, än andra människors. {Se Jesaja 52:14. Övers. anm.}