Nu hade de tre utvalda lärjungarna bevis, som de inte kunde betvivla, att Jesus var den utlovade Messias. En röst från den svindlande härligheten hade tillkännagett Hans gudomlighet. Nu var de stärkta, att utstå sin Herres förödmjukelse och korsfästelse. Den tålmodige Läraren, den Ödmjuke och Anspråkslöse, som i nästan tre år hade vandrat fram och tillbaka, från stad till stad, en sorgens man, hemlös, utan någon plats att vila på, ingen säng att sträcka ut sin trötta gestalt på nattetid, hade av Guds röst erkänts som Hans Son, och Mose och Elia, uppburna i Himmelens salar, hade hyllat Honom. De gynnade lärjungarna kunde inte längre tvivla. De hade sett med sina ögon och hört med sina öron sådant, som är bortom människans förstånd.