Denna kvinna, även om hon var aldrig än så syndig, var fortfarande i ett gynnsammare tillstånd, för att bli arvtagare till Kristi rike, än de av judarna, som gjorde upphöjda påståenden om fromhet, men som ändå förlitade sig till yttre former och ceremonier för frälsning. De kände, att de inte behövde någon Frälsare och ingen lärare. Men denna stackars kvinna hungrade och törstade efter rättfärdighet. Hon var ivrig efter undervisning, väntade på Israels tröst och var redo, att ta emot Frälsaren, då Han skulle uppenbaras. Jesus, som inte tillkännagav Sin egenart för de stolta och skeptiska fariséerna och rådsherrarna, tillkännagav Sin ställning för denna ödmjuka person, som var redo, att tro på Honom.